Jag berättade om ett berömt försök som belgaren (i biologiboken står det att han var holländare, men det stämmer inte) van Helmont gjorde på 1600-talet. van Helmont grubblade på vad växter egentligen är uppbyggda av. För att få svar på den frågan gjorde han ett experiment.
Först vägde han ett träd och jorden som trädet var planterat i. Sedan vattnade han trädet och såg det växa under fem år. Då vägde han trädet och jorden igen. Som du ser på bilden hade trädet ökat rejält i vikt, med 74kg medan jordens vikt hade minskat med 100g. van Helmont förstod att byggmaterialet till trädet inte kom från jorden. Han drog slutsatsen att trädets viktökning berodde på vattnet. Han hade delvis rätt, eftersom träd består till ca 50% av vatten, men resten då?
Vi resonerade en stund kring frågan: Vad är det en växt behöver för att leva och växa? Det här kom vi fram till:
* vatten
* solljus
* koldioxid
Aha, det måste vara kolet i koldioxiden som också bygger upp växter! Det missade van Helmont. Det skulle ta nästan 200 år efter van Helmonts experiment tills en schweizare drog till den slutsatsen.
Om en växt får vatten, solljus och koldioxid kan den leva och utvecklas. Men vad händer med vattnet, koldioxiden och solljuset som den tar upp? Jo, med hjälp av solljuset sätts atomerna från vattnet och koldioxiden i hop till ett nytt ämne - druvsocker. Druvsockret fungerar både som mat och byggmaterial för växten. Även syremolekyler sätts ihop av atomerna från koldioxiden och vattnet. Denna process kallas fotosyntes.
Fotosyntesen kan sammanfattas så här:
Koldioxid + Vatten + Solenergi -> Druvsocker och Syre
Här finns en enkel animering som visar fotsyntesen.
Men hur kommer koldioxiden in i bladen och hur kommer syret ut? Jo, genom små klyvöppningar som finns på bladen.
Klyvöppningar i stark förstoring.
Klyvöppningar på en tomatplantas blad. Fotograferat med svepelektronmikroskop.
